Frankly My Dear I Dont Give a Damn

Maskerad är ett förbannat roligt fenomen. Att klä ut sig och vara någon annan, lite sådär som när man var 14 och hellre skulle ikläda sig någon annans jag. En sak är säker efter helgen, jag kommer bli en sån sjukt ful pensionär, hittar jag inte min livskamrat innan 55 kommer jag leva alene forever. Att ta detta med ro och hantera det på ett självdistanserat sätt visade sig vara lättare sagt än gjort, åtminstone nykter. Med några promille i kroppen trodde jag på allvar att jag var hysteriskt rolig, och kände att charter liv ala pensionär fan inte vore helt fel. Detta borde alltså betyda att självdistansen börjar där alkoholen tar vid, vilket sedermera borde betyda att för att jag ska få ett så pass trevligt liv som möjligt i mina eventuella pensionärs år bör jag vara alkoholiserad. Jag kommer inte bara bli sjukt ful, jag kommer bli alkoholist också. Förbannat jävla kul,