Uppgivenhet...
Min allra största rädsla är min utbytbarhet. Jag är utbytbar. Jag tror det är därför jag klamrar för jag inser min lilla, lilla plats på jorden, och hur jag som en medioker, ibland fatal människa, i grund och botten är tidsfördriv, utbytbarheten slog mig i huvudet i kväll, fruktansvärt hårt. Ingen var i rummet med mig, men jag insåg genast, för första gången, varför klumpen som inte borde finnas, Existerar. Jag är rädd för utbytbarheten. JAG ÄR UTBYTBAR. Att jag aldrig förstått att det är därför min vardag gnager lite mer än vanligt. Jag har förvridit mitt människovärde, trots att jag vet att jag skapat det i samton med mig själv, kan jag inte knyta upp denna knut som vardagen blivit. Klart som fan man är utbytbar, det är alla.
Jag har funderat äckligt mycket över hur folk väljer att leva sina liv, eftersom jag för stunden tror på de ord som säger att vi bara lever en gång, kan jag få en aning magont när vi människor väljer att slänga bort sådant vi aldrig kommer få ta del av igen, kasta bort människor, människor i vår närhet. Jag får nästan en släng av dödsångest när jag tänker på allt det där vi väljer att inte vårda.
Man kan välja att leva sitt liv med enbar fokus på dig själv, där du sätter dig själv i främsta rummet var gång, där du släpper allt och flyr vidare från värme, trygghet, omhändertagande. Dina aktioner mot människor som bryr sig om dig blir således aldrig till sorgliga avsked, för du har valt att leva ditt liv, på ditt vis, utan att någon kan komma i din väg. Du ska möta så mycket nya människor som det bara är möjligt, för att sedan lämna dem och kasta dem i högen för brukade. Man lever bara en gång, varför anpassa sig efter människor, känslor och platser?
Man kan även välja att vårda. Vårda de underbara som finns omkring dig, välja att stå upp för dina vänner, dina kärlekar, din familj. Oavsett om du trampar snett, eller om någon i din omgivning gör det, kan ni tillsammans lösa det, i samton med varandra. Ni ser på det som betyder något runt omkring er och konstaterar, man lever bara en gång, inget av det jag håller kärt är värt att bruka, bearbeta och kasta. Du vill vårda, utveckla och spara. Man lever bara en gång, vårda det som du håller kärt.
Ja, jag är rätt uppgiven idag...Men det ska nog gå bra..
För mig är du inte utbytbar! inte någonstans! Åh, du satte ord på min dag, mina senaste dagar. Du satte ord på den tid vi tycks ha hamnat i. saknar dej här! Pussn!
I helvete att du är utbytbar! Det finns ju bara en Linn, ju! Visst är du en smula 'fatal' (hehe, dina egna ord) men hon är inte någon dussinmänniska som man glömmer bort. Sen så lever du faktiskt inte bara en gång, utan två gånger. En gång i drömmen, och en gång vaken. :)
