Kära Lennart...
Lennart, Lennart, hur kunde du, tandläkare min, neka mig en tågräls i unga år. Vad har jag gjort dig, vad fan har jag gjort dig, SVARA!
Jag tycker att vi lägger till Lennart på din dödslista.
Det jag tänker säga nu... kanske bara kommer att göra saken värre...men... Lennart, den underbare lennart, satt en gång in en räls i min käft, ERBJÖD en extra, men jag TACKADE NEJ. Jag vet Mutt, ibland är livet orättvist. men så hade jag glugg och kraftigt överbett också, inte ett charmigt alldeles eget leende. Som du.
Du vet ju att Lennart inte har ett hårstrå på kroppen. Jag tror att det är guds straff för de hemskheter han gjort här i livet. Se bara på min mamma.
och nu när jag skrev mamma, insåg jag att jag inte alls hade lennart. Jag och mamma hade ju Bengt Ferm. Då försvann ju hela pöängen liksom.
åh, jaja. hur som helst så är du ju vackrast. och jag drömde om dej i natt, det kommer en text om det så småningom.
puuussssn
