De som inte flyger...
Att fly. Vi äger inga vingar, vi behöver inga vingar. Men ibland vill något ta oss bort, fösa bort det egna ur det egna livet, fösa vidare mot annat. Utan vingar kan vi heller inte dala. Vi kan heller inte flyga, de som flyger äger inte fötter boende på denna jord. De har aldrig landat och kommer aldrig det göra. Vi landar heller aldrig, för vi kan inte flyga, men vi kan fösa, vi kan dansa, vi kan fly.
Vad vill vi fly ifrån, vem och vad är vi rädda för? Varför står vi inte bara på den där jorden som de där med vingar aldrig stått på, varför står vi inte bara sådär stadigt som bara människor utan vingar kan göra?
Någonstans mitt i allt det där stavas sanningen magkänsla. En känsla att lita på, en känsla som aldrig flyger, en känsla som aldrig dalar. Den finns bara där och talar vår sanning, vi kan alltid försöka förneka, men sanningen i magens känsla kommer aldrig upphöra om vi inte väljer att följa dennes råd.
Att stanna under täcket, eller stiga upp, bädda sängen och välja att vakna?
Skulle jag följa min magkänsla skulle jag verkligen verka som en missanpassad jävel... så jag föredrar att fly, än så länge. :)
