- Hej jag heter Farbror Nilsson och är blomsterfanatiker... - Hej Farbror Nilsson.
Torsdagen den 3 juni 2003
"..Farbror Nilsson bör tänka över sin blomsterfanatism. Den skapar bara ångest och sorg. Ett skapande av det perfekta bör inte lämnas i sina egna händer. Det vill säga att chansen att lyckas väger lika med misslyckandets möjlighet.
Kanske jag är precis lika patetisk som jag så ogenerat anser andra vara. Förmodligen betraktar de mig så. Man tror sig kunna skåda falskhet. Långt ifrån. Man har definitivt ett stort antal fler fiender än vad man tror sig ha. Måste finna sin balans. Misstänksamheten får inte styra. Livet skulle aldrig fungera då. Någonstans finns självklart de osynliga gränserna. Min gräns tillåter mig att lura, skulle jag ge en jag hatar en käftsmäll eller ett vanligt Hej, är valet så lätt. Den vanliga hälsningen leder inte till några "onödiga" konsekvenser. När tiden är på min sida ska jag smälla på käftar och bli hatad. Då tiden tillåter som sagt..."
Det är fem år sedan jag skrev de orden i min dagbok. Fan vad jag skrev febrilt i den där dagboken, de rymmer en hel del år där i, med fasligt lika tankar, ord om samma människor. Om och om igen.
Lustigt att jag trodde att framtiden självmant skulle framkalla nån slags rebellisk sida där jag skulle vara opåverkbar av människor i min omgivning. En aning fint också, sådär svävande, med en tro på förbättran. Det är även lustigt att jag väljer att använda mig av ordet fiender, jag har och kommer aldrig tro på begreppet fiender. Jag måste varit upprörd, vilket jag var och är de flesta gånger jag väljer att formulera i skrift.
Min kladdiga handstil gör det svårt att tyda ord för ord, men innebörden är alltid den samma. Tankar om, tankar kring, rannsakan, rannsakan. Idag känner jag lite så, lite sådär som farbror Nilsson.
