Frankly My Dear I Dont Give a Damn

Komplicerade liv, rädda den som räddas kan. Låt den talföre sansa sig, låt den tyste välkomna en melodi, ett egenskapat stycke som ingen annan någonsin kunnat skriva i dennes ställe. Tystnaden skrämmer, den uteblivna musiken blir till ett sus vi talföra aldrig kan fly. Vi behöver orden för att veta, vi behöver orden för att konkretisera. Vår energi har sitt fokus i analysen, analyser ni kunnat rädda oss ifrån, om bara ett stycke musik vågat sig ut ur de förseglade läppar ni bär.

De talföra, de som skriver sin egen melodi tystnar snart, vi tystnar alltid. Precis som ni. Inte för att vi vill, utan för att vi måste, för att vi inte orkar, för att all vår energi tagit slut och reservlågan endast kan erbjuda överlevnad. Vi gillar melodier, vi gillar musik, men att blotta sitt inre inför en publik som aldrig skulle applådera är och kommer alltid vara under vår värdighet.