En verklighet...



Tusentals minderåriga kvinnor går på andra sidan jorden med sönderskurna eller skottskadade underliv. De vandrar med smärtor dagarna i ändå, nioåringar önskar att de var döda för deras föräldrar finns inte längre i livet. Soldater har vålfördts sig på dem tills hoppet upphör existera, själen förblir ett infekterat sår.


Ibland behöver vi perspektiv. För att förstå. Att Våra liv och Våra motgångar sällan tillintetgör hoppet. Våra själar kantstöts ibland. Men till det infekterade såret är det lång väg kvar. Vi har valet att inte låta hoppet överge oss.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0