Ja jävlar, de va en tid sen...
Jag tror jag vet varför bloggandet inte känns lika aktuellt.
Det finns ett lugn, det finns en ro. Jag kan andas...
Det är mycket i huvudet dessa dagar. Är det inte det ena så är det, det andra. Logiskt. Ja. Förvirrande.Japp. Vi konstaterade under välbehövlig fika att våra hjärnor förmodligen är mer stimulerade än vanligt, att det är därför man vill aktivera.sig. I huvudet. Men kroppen säger nej.
Kroppen är endast ett förfall,det lilla som fortfarande skiner badar i glansen från dåtiden. Höftbenen skaver mot hårda underlag, samtidigt som ölmagen slagit läger. Fötterna är ständigt kalla, och porerna fylls av dynga som aldrig förr. Naglarna skivar sig, och kroppen är ständigt hårbeklädd. Det som i den forna tiden var tydligt formade muskler är numer diffusa former av fett och ben.
Hursomhaver. Det finns ett lugn, det finns en ro. Jag kan andas.
