I.d.i.o.t.
Kanske vore en klapp på den ömma kinden en tröst i en gyttja. Förakta gyttjan, dyrka den aldrig, som de där andra, de där som vältrar sig i kvarlevorna, bland kadaver de svänger sina lemlästade kroppar. Blir ett med det som omger dem. Till en melodi som Mr djävul själv komponerat. Varpå käftsmällar utdelas till alla mottagliga. Till dem som aldrig skulle säga stopp, de som trots lemlästning varskor dess herre.
De som hoppar i takt .I hopp. om att marken under deras fötter en vacker dag vill brista. Den brister. Förr eller senare. Oavsett, så är det redan försent.
Ännu är inte den sista idioten född.
Kommentarer
Trackback
