"Du vet vad jag sagt när vi är bland folk..."
Fröken Bergman och fröken Edlund i kombination när bitterheten slår in är allt annat än vackert. Gårdagen spenderades enbart åt att gnälla, "Fan vad kallt det är", "Va fan pluggar folk för, trodde universitetet var en lekstuga", "Barn, nej fan, huvva", "Jävla hemsida, det blir ju inte som jag tänkt", "Aj, sluta slåss", "Håll käften", "Jag hatar mitt liv", "Vad fan, kan det inte bara vara sommar", "Jävla trappor.."
Denna dagen kommer sannerligen gå i samma spår. Klockan är 12.00, jag har förstått att vattnet är avstängt till klockan fyra, inget kaffe, vågar man skita? Jag har redan hunnit läsa min gamla dagbok, och gråta krokotårar. Huvudet värker och jag har en prilla kvar.
Givetvis skall dagens budskap bojkottas. Välj för fan någon av de andra 364 dagarna att säga till era nära och kära att ni älskar dem.
Ps. För att spä på allt, så är jag ett sjukt blekt ginger-kid. Attans.
Nä, igår var det inte vackert. Fast ändå var det d. Det är få förunnat att kunna vara B1 & B2 tillsammans utan att mörda varann o ändå kunna skratta bittert åt det hela.
Ja, jävla crap-helvetiska-dag, även kallad köpmännens-dag, då alla plötsligt ska vara gulliga o fina. Jag har svarat att "Jag hatar jävla fucking alla pisshjärtans dag" på de fina & kärleksfulla sms jag fått från nära & kära. Men dom känner ju mej
