Knocked up...
Sitter och lyssnar på kings of leon, de mest närvarande karlarna i mitt liv för tillfället. Sånger om hur han, trots att hon blivit knocked up fortfarande ska vara hennes lover. Alltid arg och ovanligt ofta full, men han älskar henne över allt annat. Ja, typ så. Vacker halvpubertal röst som får allt det där att låta vackert, konstigt ändå.
Regnet öser ner, lågtryck likamed huvudvärk. Borde packa alla de där sakerna jag ska bära med mig till mitt nya bo. Går farligt långsamt, inser att det mesta är sådant som borde skrotats för år och dar sedan, men varför ska det vara så förbannat svårt att ta steget att öppna den tillsynes ofarliga svarta sopsäcken och häva allt det förflutna däri? Mina svarta sopsäckar kan därmed liknas med de svarta hålen i rymden, som slukar allt för att sedan aldrig, inte ens i ånger, ge något tillbaka. Usch. Det som jag inte klarar av att slänga just nu, kanske i framtiden blir det jag borde slängt, förmodligen. Men då betyder det också att det kanske finns något som jag för stunden anser onödigt men som i framtiden kan gynna mig. Vilket sedermera, i denna invecklade ekvation, borde betyda att jag inte kan slänga nått alls.
Lite som att alltid vara full, och arg, men ändå älska den där som är knocked up.
Hej! Inget o göra? kolla då in min modeblogg med masas modetips! :) ha det så bra!
Snygg den övre kommentaren är! känns som att "jessicas" blogg passar dej fint..
För övrigt: Fan va ja inte e avis men ändå är.. Att packa, slänga, spara, se på, känna på, hitta igen, fundera över, städa... det är inte lätt, men djävulskt nyttigt och skönt när det är klart. Jag saknar dej mitt socker
