Frankly My Dear I Dont Give a Damn

I onsdags kväll då jag precis klivit på mitt nattpass kommer en äldre kvinna in i butiken, plockar sina varor och kommer till kassan, klockan är strax efter tio på kvällen och kvinnan tittar sig frågande omkring.. "inte är ni ensamma på natten?".. "Jo" svarar jag. "Men, men jahaja, du, ensam hela natten, hur länge då?".. Samtalet fortsätter, kvinna förundras över att jag som ung tjej ska stå hela lååånga natten alldeles ensam i butiken, jag försäkrar henne om att det inte är någon fara. Jag har gjort det förr och kan mitt jobb. Tillslut blir hon så frågvis att jag undrar om hon planerar ett rånförsök mot mig. Senare den natten vid 4-5 tiden kommer en tillsynes harmlös man in och börjar prata våldsbrott, ett samtal som senare kommer handla om haschkakor och mordhot, för första gången är jag rädd på jobbet, jag är ju för fan aldrig rädd när jag jobbar natt, de alkoholiserade ensamvargarna är allt som oftast bara lite sällskapssjuka och behöver bara någon som lyssnar en minut eller två. Men när mordhot och gravt psykotiska människor närmare sig blir saker och ting lite obehagliga. Jag backar sakta bakåt mot larmknappen och ställer mig så fingrarna nuddar den. Inser att fingertoppskänsla är på sin plats, inte läge att börja diskutera min nolltolerans mot narkotika. Turligt nog slinker några bekanta in lite otippat vid femsnåret och mannen avlägsnar.

I dag på jobbet står min kollega i kassan och jag driver runt och plockar varor, en man kommer in och "pekar" med huvudet mot mig och säger till min manliga kollega "Har ni öppet dygnet runt här" varpå han svarar ja. Vidare säger mannen fortfarande en aning vänd mot mig "Ja, inte törs man lämna henne ensam här på natten inte". Jag konstaterar att det går alldeles utmärkt. "Jaså det säger du?" säger han och flinar lite mot min manliga kollega. "Jadu,  det klarar hon betydligt bättre än mig" svarar kollegan. 50 talist gubben ser chockat på oss båda och nickar lite försynt, tar sina varor och går tyst ut ur butiken. Varför i helvete skulle man inte kunna lämna mig i butiken, och vadå lämna, jag råder över mig själv, jag har full rätt att neka att jobba natt som så många andra gör, ingen har tvingat mig, och jag kan sköta mig alldeles utmärkt ensam. Ja, det är helt sant, även om jag är 163 cm kort, har pattar, och pratar en aningen ljusare än de med kuk mellan benen. Jag tror säkert att en trebent variant även han blivit en aning rädd om ett psyko snackat mordhot.