En.sam.kväm...
Just nu känner jag mig ensam. Ensam som i att jag är ensam. I lägenheten. Det erbjöds fest och utgång, jag orkar inte. Jag köpte folköl för jag trodde att de fem jobbtimmarna skulle framkalla ett ölsug, men icke. Jag känner mig ensam för att jag gjort valet att vara ensam, det är lite sorgligt, det brukar jag inte tycka, jag uppskattar ensamheten, jag brukar turligt nog stå ut med mig själv långt många fler timmar än vad andra skulle göra, jag lunkar gärna på i sann pensionärsanda, dricker den där kaffekoppen i godan ro, jag har aldrig varit en av dem som förbarmat mig över att andra är i sällskap och lever rövare. Men just idag kändes valet att vara ensam så sorgligt. Tänk dem som inte har en möjlighet till detta val, de som helt enkelt är helt ensamma. Valet blir aldrig ensamheten, ensamheten väljer dem. Det är ännu sorgligare.
Jag tittade på en utsikt igår, hand i hand med en nära vän.
Det skrevs ett nytt kapitel på himlen den kvällen.
Sugen på att tävla och vinna ett fint armband ?
Gå då in på min blogg och läs tävlings reglerna.
