Tänd för fan aldrig lampan...
Jag dansar hellre i mörker än i ljus, till musik ni insnöade skulle förakta. Det rör mig inte i ryggen att mitt ledmotiv skulle klassas som banalt och icke unikt. Det förstärker bara den ådra i min kropp som levererar Jaget. Det Jag vi aldrig kan bli kvitt...
Ett Jag där många simpla tankar tenderar bli ett nätverk av olösta gåtor, där en ände är svår att finna i det dansanta mörkret...
För mig är mörkret en sorg som lyser genom människors själ, jag ser den mörka bubblan i gemene man, den lukras sällan upp, och om, så ersätts den av en ny... Du är mitt magont. Det är livet..
En dag kommer musiken dansat sig ut ur våra fötter, vår svarta bubbla kommer infinna sig i evigheten och det enda jag kan tänka på är -
Tänd för fan aldrig lampan, för jag kommer aldrig bli en groupie...
Sköra saker bör förvaras mörkt. Det är där de trivs bäst. Det står ju redan klart. Hur skulle en rockstjärna kunna bli en groupie??
