Just det där, som jag aldrig lär...
Det där jag aldrig förstår mig på...
Det är som ett rockband som inte inser att deras storhetstid snart är över. Som om de unga dumma blonda skulle finnas där föralltid och tråna. Som om musiken som får deras fötter att dansa aldrig kommer vricka deras svaga fotleder, som att ramla med ansiktet före mot en smutsig mark aldrig skulle ske.
Spela musiken som får foten att vicka, dansa med ett leende större än livet självt. Viska tyst i dimman att inget kan göra dig illa, sug tag i den åtrå som omger dig och fall in i musikens välbehag. Den ger den sorgsne ett skäl att le, den ger den snåle en chans att ge. Den ger sången en mening i en stund. Men akta dig, du vågar inte blunda, inte ens för en sekund.
Kommentarer
Trackback
